Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel. 

Åh vilket underbart väder det varit idag, att solen verkligen kan ha en sån otroligt stor inverkan på ens mående.
Det snackas ju mycket om att man får D-vitamin brist under vinterhalvåret och att det sen i sin tur kan leda till depressioner och liknande, det ligger nog mycket sanning i det. Vi alla gillar  ju såklart solen och sättet den värmer oss på både på insidan och utsidan, så när den inte längre är lika "närvarande" blir mångas liv i en gråaktigfärg.

Jag själv kan också ha sånna dagar under detta halvåret trots att jag tycker vintern är väldigt mysig på sitt egna lilla vis, juletiden är nog den absolut bästa..

Doften från både julmat, julgodis och kakor, ljus som värmer varenda liten vrå i ens hus, julmusik som ger en den där speciella känslan i kroppen och framför allt alla ens nära/kära är samlade på en och samma plats.. Trots att kanske en del färdats vidare och  nu finns på andra sidan så tror jag starkt på att de ändå är närvarande och ger oss värme som vi inte ser med blotta ögat men som man kanske får en liten hint av om man faktiskt känner efter.

Julen eller vintern överlag är för mig närhet, värme och att få tillbringa kyliga dagar tillsammans med de personerna som värmer dig i både kropp och sinne. Magiskt!

Alla årstider har sin charm, det gäller bara för oss att hitta de små guldkornen....

Inte trodde jag att jag ännu en gång skulle försöka ge mig in på att blogga, men jag antar att man ibland hamnar i vissa faser i livet där det faktiskt känns behövligt.
Jag tror ni delar tanken med mig om att det ibland är fruktansvärt skönt att skriva av sig och att man med sina tankar kanske på något vis kan hjälpa på någon annan. Men just i detta inlägget fattar jag mig väldigt kort...
Först och främst tänkte jag berätta vem jag är och lite av vad mitt liv består av.
Jag är 22 år, har 4 syskon och den absolut bästa mamman i hela världen.
Jag pluggar just nu till undersköterska med inriktning psykiatri och let me tell you, det är så himla intressant och givande. Om inget annat har jag verkligen insett vem jag är och vad jag utifrån mina förutsättningar kan bidra med.

Jag lever ihop med den bästa killen man kan tänka sig, no doubt about it.. Han är min lottovinst!
Mina vänner är inte i ett mångfall men jag har fåtal gudomliga vänner (det har en gång varit rätt många MEN som vi vet har tiden en förmåga att sortera ut skräp ;) )
Mitt liv är faktiskt riktigt bra och jag klagar inte på innehållet, men även jag har fått smaka på livets tuffa törner och dess motgångar. Livet har som med alla andra testat mig och min mentala styrka, jag har känt på botten och även fått en sneak peak från toppen.

Skam den som ger sig ellerhur?