Direktlänk till inlägg 22 december 2014
Julen står utanför vår dörr och då medföljer också den svenska julstressen.. tillsammans med julstressen har jag dessutom en massa arbeten som ska bli färdigt så ja skallen går just nu i 200.
När jag tänkte på just stress häromdagen började jag tänka på barndomen då stress hade en helt annan innebörd.. Stressen då var att hinna äta upp sin mat för att kunna springa ut till sina vänner, hinna med läxan för att få vara ute längre, städa rummet så man kanske kunde få ha övernattande vänner ja ni fattar.. Då var inte stress något som gjorde oss illa och inte något som påverkade oss nämnvärt mycket medans det idag medför stora risker med att stressa under längre tid.
En del märker inte ens att de stressar förrän de står med huvudet rätt i väggen och tappat taget om sig själv helt.
Vi är så dåliga på att slappna av och framför allt är vi sämst på att unna oss saker..
Jag ingår själv i den kategorin, jag låter aldrig min kropp slappna av fullt ut och tror mer eller mindre att "min kropp/mitt psyke klarar allt" till viss del stämmer det då jag varit med om mycket som jag aldrig trodde jag skulle behöva uppleva och tagit mig ur det ganska smärtfritt, men även jag känner att min kropp börjar säga ifrån.. Att det nu är det dags att tänka mer på hur kroppen mår och vad jag kan göra för att i långa loppet ha ett hälsosamt mående.
Jag är trots allt bara 22 år gammal och har många år framför mig där jag vill må bra, både i kropp och sinne.
Man kan köpa mycket här i världen, men hälsan är en av de ting som inte finns på marknaden.. Hälsan är något vi har här och nu, något vi måste ta hand om och vårda så gott vi kan.
Tillåt er själva att ha lugn och ro, värdesätt de livet ni har och gräm er inte över småsaker..
Med det sagt vill jag önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år, låt det nya året bli ert år.
"Gud gav sina tuffaste utmaningar till sina starkaste soldater" ett uttryck jag sen en tid tillbaka försökt leva efter, att jag fått alla dessa utmaningar för att jag är stark, för att jag är en av dom som klarar det.. Men är det verkligen så eller ä...